Mitt liv som mormor..oxå

Jag krymper! ja det är ju inget nytt och inget som är förvånande men ändå.. det blir skinn över! Det är det som sker, ny känsla och jag välkommnar det men jag kan inte låta bli att dra och nyap i mitt överflöd av skinn.
Gäddhänget det är ju ganska kul att sitta och putta och klämma på det. Hängtuttarna, ja dessa har dykt upp nu, inga taxöron men långa! och längre lär de bli. Jag sitter och nyper i skinnet och rynkorna som blir,, det känns som om man går och bär en gamal farmor i BHn.
Det går sakta ner, men det går ner iaf jag ska ner lika mycket till och jag kommer nog tröttna på att nypa mej själv i tuttarna och gäddhänget men det är välkommet.
Intresset på jobbet krymper oxå, gudars vad less jag är, det är tråkigt jag skulle ju kunna ge mer men jag varken orkar eller känner för att göra det, vad vinner jag på det? Ingen märker ju om jag gör något eller om jag inet gör något. Det skulle inte märkas om jag inget gjorde om dagarna. Jag är helt enkelt less.
Men snart dyker det upp ett annat arbete, ett där min kapacitet uppskattas på ett bättre sätt och jag kan känna att jag gör nytta. Jag hoppas på framtiden, så det sker en förändring till min fördel.