Jag hör röster
Dagligen till och från jobbet så hör jag en massa röster, de som reser med samma tåg. Ja jag erkänner vissa samtal lyssnar jag mer på andra är så tråkiga att jag inte orkar höra rösten på. Men även om jag inte hör hela samtalet eller ens vet vad det handlar om så kan vissa uttryck och vissa personer trigga i gång ilder inom mej..
I dessa lägen skulle jag vilja kunna rita de bilder som jag framkallar inom mej, det är underhållande.
Jag trivs med dessa resor på mornarna och eftermiddagarna. Okända delar med sig av deras vardagar, ungdomar om deras skolgång, nöjen och förhållanden. En och annan delar med sig av många jobbiga och tråkiga händelser, men oftast rör det sin om arbeten och barn. I dessa lägen kan jag ibland känna avund, de som känner att de har ett arbete som gör att de känner att de gör nytta, blir uppskattade och får energi. Men sen de som har familj och knapt hinner hem innan barna måste sova, de ska hinna med alla morgonbestyr och kasta in ungarna handlöst på dagis innan de rusar iväg för att hinna med tåget de är jag inte så avundsjuk på. Då är jag nöjd med att Diana klarar sig själv. Sen finns det de som jag skulle vilja sätta mej brevid och fråga ut och få veta mer om,, men jag fortsätter istället att blunda, lyssna och halvslumra till alla dessa röster och bilder framkallas .. ganska så underhållande, inget jag vill byta ut. Iaf inte än på ett tag.
I dessa lägen skulle jag vilja kunna rita de bilder som jag framkallar inom mej, det är underhållande.
Jag trivs med dessa resor på mornarna och eftermiddagarna. Okända delar med sig av deras vardagar, ungdomar om deras skolgång, nöjen och förhållanden. En och annan delar med sig av många jobbiga och tråkiga händelser, men oftast rör det sin om arbeten och barn. I dessa lägen kan jag ibland känna avund, de som känner att de har ett arbete som gör att de känner att de gör nytta, blir uppskattade och får energi. Men sen de som har familj och knapt hinner hem innan barna måste sova, de ska hinna med alla morgonbestyr och kasta in ungarna handlöst på dagis innan de rusar iväg för att hinna med tåget de är jag inte så avundsjuk på. Då är jag nöjd med att Diana klarar sig själv. Sen finns det de som jag skulle vilja sätta mej brevid och fråga ut och få veta mer om,, men jag fortsätter istället att blunda, lyssna och halvslumra till alla dessa röster och bilder framkallas .. ganska så underhållande, inget jag vill byta ut. Iaf inte än på ett tag.