Distans till ett avstånd
Ju fler dagar jag befinner mej i Gävle ju mer distans får jag till mitt gamla liv i Tallåsen.
Kanske att jag inte riktigt har förstått alla konsekvenser detta kommer att medföra, men jag känner att jag är på G. I kväll ska jag dock stanna kvar i Ljusdal och hjälpa Jonny att packa ner saker samt att rensa ut det som han inte ska ha med sig till Söderhamn. Dennis saker kan jag ta ner till mej i Gävle han kommer nog att komma upp och hälsa på framöver.
Men att jag ska stanna kvar känns mer och mer konstigt. Inte bara av det faktum att jag är "bortstädad" ur huset men jag känner mej bara borttappad då jag är hemma i Tallåsen. Som om jag var hemma hos en främling, inte heller det faktum att vi snabbt glider in i gamla mönster och blir helt passiva. Det är först nu som jag börjar skynja hur jag vill leva framöver. Visst kommer det komma dagar då jag inget vill göra alls, men kanske att dessa dagar blir färre. I går var jag trött efter maten. Jag ville bara lägga mej och slappa, men det var för tidigt att lägga mej. Så jag och Diana tog en tur med cyklarna in till stan,, förvirrade oss i gamla delen av Gävle,, men hittade snabbt en väg som förde oss hem. Vi var inte borta så länge men det vart en tur på 4-5km. I tallåsen hade jag cykel i flera år men cyklade aldrig. Underligt kan man tycka, men i bland så sker saker och vi gör saker som vi egenterligen inte vet varför. Jag vet bara att jag känner att jag är på rätt spår, och att jag kommer att gå vidare, ska Tommy med så är det kanske dax att ta sig en funderare på alvar, för ett är säkert; Jag kommer inte att flytta tillbaka till Tallåsen. Det kapitlet är slut och ett nytt kapitel med oskrivna sidor väntar.
Kanske att jag inte riktigt har förstått alla konsekvenser detta kommer att medföra, men jag känner att jag är på G. I kväll ska jag dock stanna kvar i Ljusdal och hjälpa Jonny att packa ner saker samt att rensa ut det som han inte ska ha med sig till Söderhamn. Dennis saker kan jag ta ner till mej i Gävle han kommer nog att komma upp och hälsa på framöver.
Men att jag ska stanna kvar känns mer och mer konstigt. Inte bara av det faktum att jag är "bortstädad" ur huset men jag känner mej bara borttappad då jag är hemma i Tallåsen. Som om jag var hemma hos en främling, inte heller det faktum att vi snabbt glider in i gamla mönster och blir helt passiva. Det är först nu som jag börjar skynja hur jag vill leva framöver. Visst kommer det komma dagar då jag inget vill göra alls, men kanske att dessa dagar blir färre. I går var jag trött efter maten. Jag ville bara lägga mej och slappa, men det var för tidigt att lägga mej. Så jag och Diana tog en tur med cyklarna in till stan,, förvirrade oss i gamla delen av Gävle,, men hittade snabbt en väg som förde oss hem. Vi var inte borta så länge men det vart en tur på 4-5km. I tallåsen hade jag cykel i flera år men cyklade aldrig. Underligt kan man tycka, men i bland så sker saker och vi gör saker som vi egenterligen inte vet varför. Jag vet bara att jag känner att jag är på rätt spår, och att jag kommer att gå vidare, ska Tommy med så är det kanske dax att ta sig en funderare på alvar, för ett är säkert; Jag kommer inte att flytta tillbaka till Tallåsen. Det kapitlet är slut och ett nytt kapitel med oskrivna sidor väntar.